.

Är lite nere just nu. Igår fick jag reda på att person som jag tycker väldigt mycket om har fått en hjärtattack. Ibland inser man inte hur mycket man tycker om folk förrän det är för sent, tror jag. Just nu kanske det inte är för sent, vi får hoppas på det i alla fall. Han ligger just nu nersövd och nerkyld till 33 grader, allt för att minska de hjärnskador han kan ha fått. Läkarna ska försöka väcka honom igen, men det är inte säkert att det går, och om det nu går, så kan han ha fått hjärnskador, så han kanske aldrig blir sig själv igen. Det grämer mig så jävla mycket, man träffar aldrig folk tillräckligt mycket. Jag menar, om jag hade vetat om det här, då hade jag definitivt pratat massor med honom, och vi hade fått varandra att skratta. Trots att vi inte är släkt tycker jag om honom så enormt mycket. Har så många minnen med honom från julaftnar, när jag sitter i hans knä och han knäcker nötter åt mig, till exempel.

Jag tänker på honom mycket, och hoppas att han blir helt återställd.

Tiden får utvisa vad som händer. Kärlek till honom.